Om det var du.

Jag antar att jag får börja med att säga tack till alla tror jag. Tack till Larssons, Hedlunds, Jägbrants och Dilans för att de matade i mig god mat, mycket efterrätt och såg till att jag fick vara någon annanstans är i Vade bland fulla människor med 50-årskris. Ett stort tack till Linnea som gjorde så att vi slapp traska runt på stan i evigheternas evighet i snöblask och kyla. Och tack Julia för att jag fick sova någon annanstans än hemma!

Jag kan inte klaga faktiskt! Och trots att jag var på oaktivt humör så blev det en riktigt bra kväll ändå.

Tove och jag fick lova att vara snälla mot Ronja från halv 7 till midnatt. Bara så att hon ville följa med oss in till stan istället för att sitta och räkna sprickor i taket i Bredåker och slåss om studsmattan med smågrabbarna, som ändå är tillräckligt stora för att kunna banka ner oss alla tre. Jag och Julia fick köra hela långa vägen hem till henne på en väg som lika gärna hade kunnat varit en rullstensås och imorse klev vi upp 7 (eller inte jag för jag fick sova til 07.40) bara för att familjen Öhrn/Lång skulle åka tillbaka till stockholm. Resan över rullstensåsen med Godsmack i öronen gick snabbt och nu ska jag äta frukost, duscha, plugga och kolla på Tv. Japp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback