Linn Berg

Glass och korv är gott, men inte tillåtet att äta ombord på bussen.

Jag har ingenting att skriva om, jag skulle kunna ge en kort beskrivning om hur jag såg ut när jag var liten. Men då får ni nog mardrömmar (hästtänder, skumt hår och en kropp i storleksklass med Victoria Beckham, bortsett från att hon har bröst, det hade inte jag då). Nu har jag i alla fall växt i mina tänder, hoppas jag. Och jag är nog dubbelt så bred som Victoria Beckham och har något mindre skumt hår.

Viktor kan det här med att köpa bröd! Det lovar jag er.

Oskyldig som en brud.

Jag sitter här, patetisk som få, och skulle helst av allt vilja krypa ner i min säng och sova bort hela dagen. För en sak som jag tror mig ha sett för att min fantasi lever ett eget liv. Jättekul, nu ska jag iväg och jobba också. Sen ska jag och den elektriska dödsmetalplankan iväg på äventyr. Kan bli spännande, bara jag slipper gå från stan till Håsta. Det blir nog inte riktigt lika spännande.

Näe? Nej! nej nej nej nej nej nej nej nej nej.

Jag har slagit mitt eget rekord i hur många människor man faktiskt känner, som man kan träffa på en dag. Jag har hunnit vara trevlig mot Niklas klasskompis Agnes (tror jag väl att det var hon hette). Väldigt trevlig tjej det. Jag har haft mini-släktträff i köket med Matilda, Julia och Niklas, hunnit träffa Tove (och Samuel då) en sista gång i fem sekunder ungefär och hunnit med en resa till Iggesund. Där tittade Kajsa och jag på Johannas träning, åkte buss till och från Iggesund centrum, köpte godis, chips och popcorn. Vi tittade på TV, en hel del tv till och med. Men så får det vara ibland. Så ska det vara! Det finns ett antal andra personer som ingår i "träffat" också, men jag orkar inte räkna upp alla. Ni får gissa.

"Jag förstår, varför jag när det finns någon som hon?"
Jag visste det, jag ska sluta! Nu, igen, en gång till! För det fungerade ju förr, ända tills du var tvungen att gå från 0 till 500. Diss på dig, som vanligt. Som på alla andra.

Rasmus på luffen kan vara en av de bättre filmerna någonsin. Jämfört med Röd Drake och The number 23.

Vart tog mitt löfte till Gud vägen?

Konsten att vilja döda en gitarr på några minuter. Japp, den kan jag! MIn elgitarr är inte min bästa kompis om man säger så, kompis jovisst, men knappast den bästa jag har. Tacka gud för min lilla mysiga Epiphone istället, den gillar jag skarpt! Fast min elektriska dödsmetal-planka är rätt häftig den med. Jag ser så otroligt black metal ut när jag håller i den.

Jag ska ta och sova nu. Jag är inte bra på att sova längre men nu ska jag skärpa mig. Man ska egentligen sova innan 12 varenda kväll. Då är man pigg och utvilad hela dagen efteråt. Synd för mig att klockan har blivit både 3, 4 och halv5 de senaste nätterna.

God natt!

And you're to blame.

Jag har kvällsbeslutsångest. Antingen sparar jag mitt hår så att det blir långt och tjockt och klipper någon frisyr av det senare. Problemet då är att mitt hår ser crap ut och måste vara uppsatt 24/7 i några månader till. Eller så klipper jag det nu, men då blir det inte långt och tjockt.

Sovdags. Adjöss.

38.  hähä. Ingen vet. Ingen får veta.

Köttbullen är tillbaka med min häst, så jag får skriva mer sen.

Liten (störande) pojke till sin mamma om sin glass: Tänk om det här hade hetat vägarbete. Då hade jag ätit en vägarbete-glass.

Och det är just sånt där som jag kan sitta och haka upp mig på. Om vi tar ordet "Bil" och om säger det så pass många gånger tills vi verkligen hör hur extremt fult och konstigt det låter. Jag menar, vem är det som har bestämt att det ska heta bil? Och varför just bil?

Sen så har jag en liten fråga till min alldeles egna och obefintliga Gud. Varför gjorde du 91orna och neråt så pass mycket snyggare än de i min egen ålder och uppåt? Det var väl ändå inte så värst snällt av dig? Bättre uppdelning, tack!

Nåväl kära medmänniskor, idag var jag och Tove på Maln en sväng, fiskade upp Johanna och drog till Bergsjö på 40+50-årskalas.(Det betyder mycket mat i stora lass). Där fiskade vi upp Hacke och drog till Enånger på fest. Riktigt trevligt var det faktiskt och ungefär tusen gånger bättre än att sitta och ruttna i lilla, äckliga Bergsjö.

Och nu måste jag sova, jag står fortfarande fast vid att du gör mig dum i huvudet och arg på mig själv. Jag vågar ju knappt titta på dig, det är frustrerande och jag hatar när det blir så och då blir jag på dåligt humör. Så allt är ditt fel. Jag ska jobba imorgon, vilken "lycka". God natt.

Varma hjärtehälsningar, Tove Magdalena Larsson.

Johanna, Tove och jag är hemma hos Tove på Taco-fest med interna vänner från bygden. Vi ska få efterrätt också! GÖTT! I alla fall så måste jag nog ta och skälla lite på er, igår skulle ni ju inte läsa min blogg. Men det gjorde ni ju ändå. Dålig stil, fast roligt. Ni verkar ha ungefär lika mycket till liv som mig! (Ta inte illa upp)

The Sounds igår var bäst! Och på en säker andraplats efter Slagsmålsklubben som ett av de bästa band jag sett live. Precis som det ska vara! Skrika, hoppa, trängas, sjunga fel, klappa händer, sjunga med. Många fjortishjärtan på det <33333333333

Maten väntar, adios!

I'm not going down on my knees begging you to adore me.

Jag lägger av mig. Eller hur man nu brukar säga, i alla fall så skriver jag visst inte lika mycket här längre. Ska skärpa mig, jag lovar. Trots allt så finns det ju en del arma stackare som gillar att läsa om vad jag sitter och funderar på under dagarna. (Lägg märke till hur fint jag skröt där).

I vilket fall som helst så har jag jobbat i två dagar, från 10-18. Fast idag räknar jag det som 8-19 eftersom att jag faktiskt var tvungen att både öppna och stänga helt själv. (Snälla, gå inte dit och ryck i dörrarna, jag har säkert missat ett lås.) Jag fick prova på det hårda livet och försöka klara mig på två små mackor med lite sylt och en tallrik flingor och mjölk fram till tre idag. Men jag klarade mig faktiskt riktigt bra, jag är imponerad av mig själv och framförallt, jag är nästan rik! Fast jag råkade bjuda en fyra-åring på en godis. Mamman blev inte så glad, men lillgrabben var nog riktigt förtjust i mig efter det. Att smöra är den bästa metoden har jag lärt mig.

Imorgon är det kortdag. Det betyder att jag bara har mellan 10-14 på mig att drömma om min Rocks-affär. Gärna där Mique ligger. Eller låg, de håller ju på att sälja ut allt de äger och har. Det kan bara betyda en sak - konkurs eller förflyttning av lokal. Och det kan bara betyda en annan sak - Att Gud har stora planer på att ge den till någon smart människa som vill starta en Rocks-butik som jag kan få jobba i. Jag skulle terrorisera alla med Mustasch, Tingsek och SMK hela dagarna. Underbart! Och Salem, allas favorit. Gladast i världen, det är därför han är så bra. Inte för musiken (som råkar vara mer än bra) utan för att han är så glad hela tiden.

Nej, jag måste sova. Imorse sket jag i allt vad utseendefixering heter och sov i 45 minuter extra. Så får det nog inte bli imorgon, jag har varit för skabbig i två dagar nu så snart vågar väl ingen komma in och handla av mig längre. Fast kanske om jag lockar med godis. Höhö. God natt!

Jo, PS! Tove, blogspot är ju sämst! Man kan inte skriva kommentarer om man inte är medlem - vilket jag inte tänker bli! - Och man kan väl visst hålla på att kludda och ändra om designen här på blogg.se? Tur för dig att det är ett fritt land, annars hade jag bussat Köttbullen på dig. Fast det ska jag nog göra ändå. DS. Hejdå.

Satsa på hög kvalitet.

Nej, jag säger inte att de har tagit slut, de har bara gått på semester. Mina bra åsikter och roliga spekulationer (som säkert inte är roliga) är lite ur form för tillfället, men de kanske kommer tillbaka om några dagar, veckor eller år. Fast egentligen så kan jag sitta och komma på jättebra saker att skriva om och komma på riktigt bra citat att ha i kursiv text på dagarna. Men när jag väl sitter här och ska skriva dem så har de flugit ur skallen på mig. Så det brukar bli som det blir. Så det är kanske minnet som behöver komma tillbaka?

Idag har Ronja och jag jobbat på ett bröllop. Ronja höll på att hosta upp två fyratusendels mililiter mousserande jordgubbsvin. Vi har sprungit, burit, hämtat, diskat, öppnat vinflaskor, serverat korv och diskat ännu mer som två dårar och haft så kul så det är inte sant. Dansat i köket och haft hårdrockskonsert med våra coola paraplyer som mikrofon/gitarr och bas. Vi fick en ny cool och söt kompis också som inte kom ihåg varför han hade ett sår i pannan. Även skrattat åt fulla gubbar som dansar roligt och lyssnat på Hans-Erik (vår gamla lärare) och hans bands skuttiga toner.

Jag har hittat mitt lilla livs stora kärlek och i vanlig ordning är denne person mer än väldigt omöjlig. Men hade han inte varit 30+½ och hade han inte varit gift och hade han inte haft barn så hade han ju inte varit jätteomöjlig. Jag får trösta mig med den tanken. Fast det allra "roligaste" var att när han hade gått så hittade jag snabbt en ny "livets stora kärlek". Imponerande, två "love of my life" på mindre än några timmar. Fast nu när jag tänker tillbaka så får nog Loverboy Nr.1 (eller Lovergubbe) bli the one and the only för någon vecka framöver. Sen hittar jag kanske någon ny. Nu måste jag sova för imorgon ska jag städa mitt rum för jag får finfrämmande från Iggesund! God natt.

You don't have to sell your body to the night.

Jag är yr i huvudet, Kajsa är mer än yr i huvudet och Johanna har nog lite svårt att hänga med i våra svängar. Men en sak är säker och det är att efter imorgon kommer jag att ha sveriges mest vältränade rumpa, så mycket som jag springer i trappor när jag jobbar. Det kan bli mitt superhältenamn; Stålrumpan. En annan säker sak är att vi ska på The Sounds. Och jag och Johanna vill på ciao-semester. Men för er som inte vet vad ciao är så är det Kajsas två, röda och söta trampmopeder.

Imorgon måste jag förmodligen vara själv med alla surtanter eftersom att Niklas är sjuk. Och sitta och ha tråkigt, i dag var ju i alla fall han där och då hade jag någon att leka med, men inte imorgon, svikare. Jag har insett att jag aldrig i hela mitt liv ska skaffa dreads. Idag när jag gjorde fuskdreads på mig själv så gick det åt pipan. För det första så var det skitsvårt att göra på sig själv och för det andra så såg jag ut som en snigel med för många sånna där tentaklar (?) på huvudet.

Alltså, gud. Hade Cissi (min svenska/engelskalärare) sett det här inlägget, eller ja, alla mina inlägg till och med så hade hon säkerligen fått en hjärtattack. Men nu måste jag sova om jag ska överleva imorgon. Hej då med er!

Jag tror allvarligt talat att spagetti förökar sig i vatten.

Jag och Hacke var i stan, gick till käftis, åt mat på jambo och åkte hem. Jag var duktig och gjorde ett planerat köp (plånbok) och ett impulsköp - Scar Tissue av Anthony Kiedis. Bra saker. Och egentligen så var boken inget impulsköp heller, för den var på engelska och jag har ju faktiskt lovat mig själv att läsa engelska böcker i sommar. Nog för att jag nog bara kommer att komma igenom den där och ingen mer men ändå.

Hör upp gott folk! Jag, Linn Berg, har gått ner 3 kg. Inte för att det märks, men ändå. Och det är säkert bara de få musklerna jag lyckades arbeta fram under dansen i våras som har skrumplat ihop och tynat bort. Men det är i alla fall bättre än när jag lyckades gå upp två kilo på en dag. Fast det är en hemlighet så glöm bort att jag sa det.

Imorgon ska jag jobba, så god natt!

Jag vet att man inte får tänka så, men det går inte att låta bli.

Jag lovar, eller ska i alla fall försöka lova, att inte skriva mer än ett blogginlägg per dag nu. Räkna med att jag inte kommer att lyckas, men jag kan ju åtminstonde försöka. Annars är jag inte så himla bra på att hålla det jag lovar. I alla fall inte gör det gäller saker som att försöka sluta äta godis på vardagar. Ett tag fungerade det, sen blev det lov och då fungerade det inte riktigt lika bra längre. Eller som att vara duktig i skolan. Det fungerar de två första dagarna i skolan, när man ändå inte gör så mycket annat än att ha upprop och utflykt med klassen. Men jag är däremot riktigt duktig på att hålla hemligheter! Fast det kanske mer eller mindre beror på att jag brukar glömma bort att jag vet om dem.

Johanna och jag ska till Göteborg på Way out west. Det har vi bestämt och Johannas tuffaste pappa har hjälpt oss att kolla tåg. Så med lite smör för resten av "the big ones" så ska vi nog ta oss dit. På ett eller annat sätt. Och imorgon vill jag på gatufesten och se Salem, Backyard Babies och Tingsek. Då blir jag glad! det ska vi nog också ordna. Fast först ska jag jobba och jobba och jobba. Jobba är inte heller min starka sida. Nu när jag sitter här så verkar det som om jag inte har någon stark sida alls. Någon dag (säkert senare idag om jag känner mig själv rätt) så ska jag skriva en lista med alla mina starka sidor och bra sidor. Så får det bli. Hejdå.

Undrar ni över dagens rubrik? Jag var cool och kom åt en knapp så att det där klistrades in. Så det får vara kvar som ett minna av min extrema coolhet.

Jag har stora problem. I min telefon ryms det inte mer än 40-45 låtar, i alla fall inte i den storlek som de låtar jag vill lyssna på är. Och det räcker ju inte på långa vägar eftersom att man tröttnat på alla låtar lagom till tredje vändan. Illa, men tur för mig att jag ska jobba som en galning nu i tre dagar och sen ha parlamentetmaraton med Johanna. Då kan pengarna nog räcka till en liten Ipod. Den som söker, den finner alltid något.

Nu har jag gått och slagit dank i två dagar. Kan man föresten slå dank om man är tjej? Det gör i alla fall en av killarna i Grease, så nu säger vi att jag också har gjort det. Johanna och jag har startat Operation upplyftning av sommarlovet fort som tusan. Nu blir det leka av.

Föresten kom jag på en ny sak till min önskelista.
En helt galen kompis. Skitgalen ska den vara och ha exakt samma musiksmak och humor som mig. Inget ska stoppa den, i alla fall nästan inget. Är det någon som har någon sån kompis till salu? I så fall är jag mer än intresserad.

Ibland, i mina ögon är du världens största wannabe och en liten falsk tönt. Men det är nog bara jag och ibland.

Nu ska jag vara isolerad till på torsdag och den enda människa jag tänker fortsätta stå ut med är Niklas. Men endast för att vi bor i samma hus. Annars får allt vad gemenskap heter utebli i två dagar till, sen ska jag jobba och sedan tror jag att jag ska vara isolerad i någon dag till. Men sen kanske jag orkar ta mig ut i de civiliserade hälsingeskogarna igen. Fast ingen verkar vilja hänga med mig på Backyard Babies och Sahara Hotnights på Gatufesten. Fast jag har ju faktiskt inte frågat någon heller, men min lilltå säger mig att ingen är särskilt sugen på det och kommer att svara hur himla gärna de vill men hur himla lite de kan och får.

Äh, jag vill ha nya kläder, ett omgjort rum och ett program som säkert FBI och SÄPO har som kan avslöja nästan allt om nästan alla människor. Det vore coolt. Och nu ska jag börja övertala pappa om hur otroligt bra det vore med en systemkamera till mig. I alla fall liiite tidigare än till jul. Det vore nice, tomten skulle dö av en hjärtinfarkt om han såg min önskelista.


Ciao caow. (Nej, Bert får stå för det där.) Är det föresten någon som kommer ihåg barnprogrammet Cow & Chicken? Jag och Niklas kollade alltid på det förr. Deras föräldrar var halva och hade inga överdelar.