Du är allt du vill vara.

Jag fattar faktiskt inte varför vissa av blogginläggen blir blå medan de andra förblir svarta.

1. Jag hatar min mysmage. Mysmage är inte great! Mysmagar går ju inte heller så bra att banta bort så då måste man träna. Träna är... Usch.
2. Min garderob är inte överfylld.
3. Det är inte min plånbok heller.
4. Jag hatar att tyckas synd om. Jag klarar inte av det. Jag hatar alla som tycker synd om mig, ni kan tycka synd om någon annan istället.

Jag är ett skilsmässobarn. Och ni måste få veta att det var en riktigt tragisk skilsmässa också. I min släkt är både Sture, Greta och Morgan mer eller mindre alkolister. I alla fall så säger Helga att Greta är det, men frågan är om man ska tro på Helga. Trots att Sture har gått på AA-möten och blivit en äckligt positiv människa som älskar livet och jobbar på att bli av med sina ätstörningar. Barbro, som också hör till min släkt är också gammal AA-besökare. Helga är en riktigt påfrestande jävel må ni tro. Fast kanske har det med att göra att jag tröttnar fruktansvärt lätt på människor, för egentligen är det nog en rätt bra människa. Förutom att hon skyller precis allt på stackars Sture. Jag hade jättedålig kontakt med Sture under ett helt år och har knappt träffat Greta och Morgan under kanske mer än ett år. Och det är faktiskt Stures och Helgas fel. Greta har hatat Sture under det här året och tyckt att Sture lika gärna kan gå och hänga sig. Både Sture och Helga är lite jättedeprimerande ibland och Helga har lite jättemycket ont om pengar rätt ofta. Därför läser Sture böcker om hur man mår bra med sig själv och Helga sätter upp lappar som det står "jag är nöjd med det jag har" i skafferiet. En gång eller flera gånger har jag hittat Sture full och avdankad på alla diverse konstiga ställen och en annan gång var han borta en hel natt. (Fast kom ihåg att Sture var en flitig AA-kompis). Därför hatade Helga Sture en rätt lång tid efter det. Alla hatade faktiskt Sture då. Jag brukar tjuvläsa i Helgas dagbok också, för annars får jag aldrig veta någonting om vad som händer.

Låter det roligt? Välkommen till min vardag.
Allt är nästan bra men ingenting är egentligen bättre.
Men vet ni, idag har jag kramat min mormor.


Snälla, säg någonting. Fortsätt berätta, låt mig veta. Låt mig höra, låt det aldrig sluta. Kom hit.

Fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback