Det kallas affärer.

En intervju med en spegelbild.

Pappa och jag drog till Birsta och skulle kolla. Med oss hem hade vi en datastol, - lita på att jag kommer sitta mycket vid datorn nu när husets bekvämaste möbel sakta men säkert tar form - 6 stycken köpta filmer och en hyrd, fyra gröna koppar som det inte står något som har med kaffe att göra på och tre stycken tesilar. Impulsshopping är vad vi är bäst på. Fast stolen är våran celebration till att vi (eller ja, pappa) slapp köpa en ny tvättmaskin. Så det ena bar upp det andra.

Ikano-huset börjar bli ett litet miniStockholm - snyggt, stort och en hel avdelning med bara matställen. Hähä. Där råkade även, vad som måste vara åtminstonde Norra sveriges sötaste kille befinna sig. Det kan man inte klaga över, däremot går det att gnälla lite över att pappa högt och ljudigt berättade för en familj på andra sidan av oss att vi kom från Gävle. Vilket vi ju inte gör, i alla fall inte jag. Så söta killen, jag är inte från Gävle! Men jaja, fiket mitt emot McDonalds hade dyr juice. Men vad ska man göra om man har ett svagt hjärta för apelsinjuice?

Annars insåg jag att jag längtar tills jag flyttar hemifrån. Jag råkar nämligen ha en liten mystisk förkärlek till köksredskap, sängar, soffor och inredning. Sen insåg jag att det nog blir lite läskigt att flytta hemifrån ändå. Pappa får komma och laga storkok av thaigryta och mamma får fylla frysen med bröd och bullar när jag blir så pass stor att jag lämnar pappas bankkonto och börjar resan mot mina egna räkningar. Jo, jag längtar nog lite ändå. Det blir bra, då ska jag ha en rund säng, en soffa som Ronja har och ett stort kylskåp med ismaskin. Japp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback